Tiden går så fort, för fort ibland. Speciellt nu för tiden.

Det är bara lite mer en två månader kvar till vi tar studenten.

Det ska ändå bli skönt på ett sätt, att bli av med allt pluggande och få börja bli vuxen på riktigt.

Men det är också jobbigt att lämna allt och alla, man skulle vilja kunna umgås med alla på samma sätt som man gör på skolan. Jag vet att jag sa att jag tycker denna skolan är rena dagiset, det tycker jag fortfarande. Men man börjar ändå tänka tillbaka på de gamla goda tiderna, när allt var underbart på denna skola.

Jag kommer att sakna min gymnasie tid, även fast allt inte var perfekt.

Men jag har blivit en mycket bättre och säkrare person tack vara alla som funnits runt om mig under dessa tre år. Jag har fått vänner som finns där för mig och jag har fått vara den jag är, utan att behöva kämpa för att få vara det.

Dessa bilder är bara några, från den bästa klassen någon sinn under de senaste månaderna:

Vollyboll tundering då NVH11 var Böder och Fruar, från Bonde söker fru.

Lika vakra som vanligt på årets julborde.

Och lika knäppa såklart....

Nyårsafton, bilden innan allt hände.

Middag på Sorbas för firande och umgänge.

Utgångar viktigt så klart

Göteborgshorse show, riktig rolig upplevelse och ett riktigt äventyr med klassen.

Känsla: Underbar.

Hej hallå!..

Skolan är och var mysko idag, even fast den brukar vara mysko så var det mer en vanligt.

Lärarna beter sig som att vi går i 3:an på lågstadiet och inte 3:or på gymnasiet... förvisso brukar vissa bete sig som småbarn. Men idag så var dem värkligen som småbarn, och läran går igenom provet och läser upp frågorna innan vi äns skrivit provet. Som att vi inte kan läsa frågorna sjäva.

Jag blir så trött.

Och inte nog med det... när jag gick ner mot mitt boende (Gökalund) så kommer det två 2:or gåendes med en hund i koppel.

Ni undrar säkert vad är det för konstigt med det?

Jo ni förstår att det var ingen riktig hund dem släpade på, det var en tyghund... EN TYGHUND!

Vad är detta, vad går jag på för dagis? Inte nog med att alla fjantar runt och skriker satt man blir döv och får spader.

Nu måste man även stå ut med dagisbarn!

Känsla: Förvånad, deprimerad och mogen.

Sverige!

Svensk körsport måste räddas!

Denna underbara männika, Tomas Eriksson, behöver nu er hjälp!

Han måste få all sponsring han kan få.

Han är flerfaldig VM i Fyrspann och han kan bli det igen om han bara kan fortsätta.

Så snäll alla vänliga skälar där ute, hjälp oss som brinner för denna sprot!

Försvinner Tomas, försvinner svensk körsport.

Har ridit detta busfrö idag!

Hon är ett sto, New forest, 6 år.

Rena rama unghästen är hon, busig och envis så det finns inget like till det. Men som tur är hon snäll den lilla prinsessan. Jag tycker mycket om henne och hon betyder mer en vad ord kan beskriva.

Hon är liten men har en stor vilja och det är de jag tycker om med henne. Hon är något att jobba med.

Men jag hinner inte tävla med henne, eftersom jag snart är 18 år. Men jag tänker inte lämna henne för det, jag älskar henne!   och tävling är ändå inget jag vill direkt sattsa på.

Men nu kommer jag inte få se henne på ett tag för nu ska jag dra på praktik. Så hon får klara sig utan mig ett tag, eller jag får snarare klara mig utan henne..   

Men jaja, vi båda får överleva!

Tack och hej leverpastej, för nu är det mat. Så nu måste jag dra.

Puss och Kram!

Hej!